Så himla varmt och fint idag! Varit med päronen och beställt pass och leg (så att jag aldrig behöver vara med om att bli utslängd från min egen tenta igen). De väntade in Niklas och sen gick vi och åt fin-lunch på resturang, som försenad födelsedagspresent till honom. Snällt!

Vi åkte hem för att jag blev bajsnödig haha. Tänkte på att jag var social och ställde frågor och sådant men var helt apatisk på familjemiddagarna i somras. Varför det? Blir jag verkligen en tråkmåns när jag har varit utan Niklas för länge? Sorgligt....

Jag kan vara social utan Niklas (ofta och mycket), men då ses man ju sedan hemma (då är det inga problem)! Konstigt att man kan bli så beroende av en annan person.