STORSTADSPÄRON

 
 
 
 
I helgen har jag varit upptagen med päronbesök. Det var nice och jag blev väldigt bortskämd. Vi var bland annat vid Hampstead Heath och tittade på utsikten samt spatserade runt i naturen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Shit vilka kåkar asså. Stora som palats! Vilka bor ens där?? Helt orimligt att någon skulle ha så mycket pengar med tanke på att en tvårumslägenhet i området kostar 20 miljoner kronor. 
 
 
 
 
 


OM ATT VARA EN INTERNET-PERSON

 
 
 
 
Hahaha upptäckte genast att det känns som att rubriken menar att jag är någon slags internetkändis??! Det är ju absolut inte det jag menar!! Istället för att ändra rubriken dock så gör jag en liten disclaimer här (varför ändrade jag bara inte rubriken?). AJA moving on, nothing to see here, inget överblåst ego som behöver tämjas.................eller?
 
 
Nu börjar vi om. Hej bloggy! <------- det är faktiskt med detta hiskeliga namn som jag refererar till detta lilla krypin vanligtvis (irl). Hur mycket respekt förlorade jag nu? INGET för jag hade ingen respekt till att börja med. Lower your expectations.... lil lower.... oh you're going to have to lower them more than that..... just put them on the ground.... yeah you can just leave them there. Atta boy. Obsa att jag använde förkortningen irl för att göra denna situation ännu värre. 
 
 
Kom till saken! Japp. Will do. När jag var ett litet vårtsvinsbarn så var det något lite magiskt över internet. Det kändes ändå ganska nytt (?) och mina första trevande, skakiga steg ut i cyberspace kommer alltid förknippas med känslan av oändliga möjligheter. Överdrivet tänker ni? Nä typ inte (kanske den enda gången jag faktiskt inte överdriver), jag är på riktigt helt kär i tekniska framsteg i allmänhet, och internet i synnerhet. Jag har internetkompisar som jag bara pratat med på internet, jag har en helt anonym internetidentitet på olika forum där jag hänger, jag känner en enorm frihet över att få vara exakt som jag vill på internet. Jag spenderar typ 80 % av min fritid på internet, och jag vill inte leva på något annat sätt.
 
 
Det är något med internet som får mig att kontemplera den mänskliga samtiden.Vad händer när all världens information erbjuds oss? Vad gör vi med den? Oftast ingenting. Nu vet jag att det finns en del personen i min närhet som lär sig massor av saker genom internet, och det är ju kul. Men oftast så är vi på internet och gör ingenting. Facebookar i timmar utan att göra någonting. Jag har inget emot folk som är inne på facebook, det är väll ingen skillnad på att vara det och på de saker jag gör när jag vill ägna mig åt någon passiv aktivitet. Sen bör det tilläggas att jag är inne på facebook ibland (rätt ofta). Speciellt nu när jag bor här <----- har bara kontakt med mina vänner genom facebook typ. 
 
 
Men jag tänker ibland på de möjligheter jag har som jag inte tar vara på. Jag skulle kunna ta till mig all kunskap i världen, skulle kunna lära mig allt om alla saker jag någonsin varit intresserad av, istället skriver jag i bloggen... Är det en mänsklig sak? Eller är det så att min kunskapstörst kvävts i tidig ålder av prestationsångest och livet bara handlar om att stilla hungern genom att konstant underhållas? Är det så att internet och datorer inte var en okej hobby för unga tjejer att ha? Blev den sidan av mig kuvad av könsnormer som så många andra delar av min personlighet?    
 
 
Boven i dramat är ändå mina egna förväntningar på mig själv (som så ofta är fallet). På att jag faktiskt vill lära mig saker, och blir besviken av det faktum att möjligheten finns men att jag inte tar vara på den. Men nu är det slut på det. Nu ska jag banne mig ta tag i kunskapen med båda händerna. Suga i mig färdigheter som en svamp. Så får vi se hur länge den här perioden varar. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


FYRA ÅR SEDAN

 
 
 
 
Jag håller fortfarande på med att rensa ut bilder från dropbox och lägga upp dem på min gmail. Det känns så weird att se alla gamla bilder på sig själv. För fyra år sedan så hade jag megalångt hår, blonderade mig ofta och käkade p-piller. Vilket gjorde att min hy var mycket bättre, vilket gjorde att jag var mer bekväm med mindre smink. Sen var jag ju tvungen att sluta med dem och då började ju hormonerna löpa amok. 
 
Jag ser ofta lite gullig ut på dessa bilder, och ljuset i bilderna var mjukare samt kläderna mer kvinnliga. Jag kan så här i efterhand tycka att det var fint. Åh shit speciellt hudsituationen (cries), men ändå så himla främmande nu. Såg mig själv reflekteras i datorskärmen och märkte att jag ser mycket hårdare ut nu. Jag tror att det är på grund av olika anledningar. Dels tror jag att en del bäbisfett försvunnit ur ansiktet vilket gör att det är mer fyrkantigt (jag är inte lika rund i ansiktet längre). Sen tror jag att mina ditmålade ögonbryn som jag bär runt på nuförtiden ger ett hårdare intryck. Jag har oftare upsatt hår. Nästan alltid skjorta. Egentligen ser jag nog inte annorlunda ut alls, utan det är mest bara yttre attribut som har förändrats. Eller asså... typ frisyr och sånt förgängligt och inte något annat. Jag blir ju fortfarande alltid leggad på allt. Inte för att jag bryr mig men ändå. Tror att det värsta med att bli äldre är hudsituationen. Det går verkligen att se att min hud blivit äldre. Usch. Aja om tio år kanske acnen försvunnit, jag får ta det dåliga med det bra liksom. 
 
 
 
 
Jag hade laddat ner någon app som någon bloggare tipsade om som gjorde att bilderna såg "vintage" ut. Haha! Så himla skönt att jag slutade blondera håret när jag klippte av det för nu slipper jag den där jobbiga utväxten som alltid ställde till det!!
 
 
 
 
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH Niklas var så söt <3<3
 
 
 
 
 
Sandra kom och hälsade på i Lund och vi tog parbilder <3<3 
 
 
 
 
 
 
Kolla va snygg! Och nu har du ju nästan samma hårfärg igen haha! 
 
 
 
 
Sen tog Sandra denna bild på mig och jag höll på att frysa arslet av mig hahaha. Shit mitt hår var ju typ en hjälm??!! 
 
 
 
Nämen nu får det vara slut på den här nostalgitrippen!