Jag håller fortfarande på med att rensa ut bilder från dropbox och lägga upp dem på min gmail. Det känns så weird att se alla gamla bilder på sig själv. För fyra år sedan så hade jag megalångt hår, blonderade mig ofta och käkade p-piller. Vilket gjorde att min hy var mycket bättre, vilket gjorde att jag var mer bekväm med mindre smink. Sen var jag ju tvungen att sluta med dem och då började ju hormonerna löpa amok. 

 

Jag ser ofta lite gullig ut på dessa bilder, och ljuset i bilderna var mjukare samt kläderna mer kvinnliga. Jag kan så här i efterhand tycka att det var fint. Åh shit speciellt hudsituationen (cries), men ändå så himla främmande nu. Såg mig själv reflekteras i datorskärmen och märkte att jag ser mycket hårdare ut nu. Jag tror att det är på grund av olika anledningar. Dels tror jag att en del bäbisfett försvunnit ur ansiktet vilket gör att det är mer fyrkantigt (jag är inte lika rund i ansiktet längre). Sen tror jag att mina ditmålade ögonbryn som jag bär runt på nuförtiden ger ett hårdare intryck. Jag har oftare upsatt hår. Nästan alltid skjorta. Egentligen ser jag nog inte annorlunda ut alls, utan det är mest bara yttre attribut som har förändrats. Eller asså... typ frisyr och sånt förgängligt och inte något annat. Jag blir ju fortfarande alltid leggad på allt. Inte för att jag bryr mig men ändå. Tror att det värsta med att bli äldre är hudsituationen. Det går verkligen att se att min hud blivit äldre. Usch. Aja om tio år kanske acnen försvunnit, jag får ta det dåliga med det bra liksom.