OM ATT VARA EN INTERNET-PERSON

 
 
 
 
Hahaha upptäckte genast att det känns som att rubriken menar att jag är någon slags internetkändis??! Det är ju absolut inte det jag menar!! Istället för att ändra rubriken dock så gör jag en liten disclaimer här (varför ändrade jag bara inte rubriken?). AJA moving on, nothing to see here, inget överblåst ego som behöver tämjas.................eller?
 
 
Nu börjar vi om. Hej bloggy! <------- det är faktiskt med detta hiskeliga namn som jag refererar till detta lilla krypin vanligtvis (irl). Hur mycket respekt förlorade jag nu? INGET för jag hade ingen respekt till att börja med. Lower your expectations.... lil lower.... oh you're going to have to lower them more than that..... just put them on the ground.... yeah you can just leave them there. Atta boy. Obsa att jag använde förkortningen irl för att göra denna situation ännu värre. 
 
 
Kom till saken! Japp. Will do. När jag var ett litet vårtsvinsbarn så var det något lite magiskt över internet. Det kändes ändå ganska nytt (?) och mina första trevande, skakiga steg ut i cyberspace kommer alltid förknippas med känslan av oändliga möjligheter. Överdrivet tänker ni? Nä typ inte (kanske den enda gången jag faktiskt inte överdriver), jag är på riktigt helt kär i tekniska framsteg i allmänhet, och internet i synnerhet. Jag har internetkompisar som jag bara pratat med på internet, jag har en helt anonym internetidentitet på olika forum där jag hänger, jag känner en enorm frihet över att få vara exakt som jag vill på internet. Jag spenderar typ 80 % av min fritid på internet, och jag vill inte leva på något annat sätt.
 
 
Det är något med internet som får mig att kontemplera den mänskliga samtiden.Vad händer när all världens information erbjuds oss? Vad gör vi med den? Oftast ingenting. Nu vet jag att det finns en del personen i min närhet som lär sig massor av saker genom internet, och det är ju kul. Men oftast så är vi på internet och gör ingenting. Facebookar i timmar utan att göra någonting. Jag har inget emot folk som är inne på facebook, det är väll ingen skillnad på att vara det och på de saker jag gör när jag vill ägna mig åt någon passiv aktivitet. Sen bör det tilläggas att jag är inne på facebook ibland (rätt ofta). Speciellt nu när jag bor här <----- har bara kontakt med mina vänner genom facebook typ. 
 
 
Men jag tänker ibland på de möjligheter jag har som jag inte tar vara på. Jag skulle kunna ta till mig all kunskap i världen, skulle kunna lära mig allt om alla saker jag någonsin varit intresserad av, istället skriver jag i bloggen... Är det en mänsklig sak? Eller är det så att min kunskapstörst kvävts i tidig ålder av prestationsångest och livet bara handlar om att stilla hungern genom att konstant underhållas? Är det så att internet och datorer inte var en okej hobby för unga tjejer att ha? Blev den sidan av mig kuvad av könsnormer som så många andra delar av min personlighet?    
 
 
Boven i dramat är ändå mina egna förväntningar på mig själv (som så ofta är fallet). På att jag faktiskt vill lära mig saker, och blir besviken av det faktum att möjligheten finns men att jag inte tar vara på den. Men nu är det slut på det. Nu ska jag banne mig ta tag i kunskapen med båda händerna. Suga i mig färdigheter som en svamp. Så får vi se hur länge den här perioden varar. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: