Åååååååååååååh ja (kanske ni skriker)! Äntligen är det dags för mens-tema! Ni kanske har misstänkt vad som är på gång redan innan på grund av de avslagna halvpoetiska texterna som dykt upp här av någon anledning. Jag vet inte heller vad som har hänt, okej? Eller jo det vet jag ju. Stavas MENS och är min nemesis sedan barnsben. 

 

 

 

 

 

 

Åh mens you so silly! Varje gång (okej, nästan varje gång) så blir jag helt tokig. 1, Jag kan inte sova <-- det första och största problemet. 2, Typ två dagar innan så fylls jag av existentiell ångest. 3, Jag gråter på grund av exakt ALLT (Niklas är fin = gråter, Silvanas sommarprat = gråter, djur på youtube = gråter, pastan blir överkokt = gråter). 4, THE PAIN, THE PAIN! Vad är det som händer med mig?!?! Är en rätt sansad person (total osanning) som oftast inte gråter (förutom en gång i månaden dårå vilket kanske är rätt ofta nu när jag tänker efter). 

 

 

Men det finns en sak med mens som ändå är rätt najs (förutom att en inte är accidentally pregnant) och det är att: jag blir inspirerad. Har ingen aning om hur det blir så eller varför det blir så. Men går in i en period (<-- höhö råkade ordvitsa) där jag känner mig romantisk/kreativ/poetisk. Är det någon av er som känner igen er i detta?

 

 

Igår satt jag och sjöng framför kameran en stund (för att jag kände mig inspirerad). Sen redigerade jag videon och kände att allt lät som bajs <-- vilket också är en härlig grej som mensen medför (alltså dåligt självförtroende). Det blev en video på 30 sek när jag sjunger iaf. 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur upplever ni mens?