OM ATT VARA KÄR

 
 
 
 
 

När jag var tonåring sa jag att jag aldrig skulle gifta mig. Jag hade inget emot konceptet, men det var något som jag inte kunde föreställa mig skulle hända i mitt liv. Jag var inte så förtjust i kärlek, hade varit olyckligt "kär" (jag var nog inte kär på riktigt) i typ två år och kände att det var oerhört jobbigt att behöva bära runt på det. Det var ju inte som att det gick att välja själv eller stänga av när känslorna var i vägen. Dessutom tyckte jag att många av killarna i min omgivning var omogna skitstövlar. De var de också. Jag funderade inte så mycket över det faktum att jag inte var särskilt intresserad av dem eller av kärlek i allmänhet.

 

Jag trivdes bra med singellivet. Det var spännande för det mesta. Ville jag ha djupare samtal och kramar så ringde jag en kompis. Så fort någon person uttryckte att de ville något mer, att de var kära, sprang jag så fort jag bara kunde åt det andra hållet. 

 

Ni kanske har märkt att jag är en sådan person som känner saker väldigt intensivt. Mina känslor är alltid ganska extrema. Jag ÄLSKAR mina vänner och vill göra allt för dem. När jag är ledsen är jag oftast helt förtvivlad. Så det var ingen större överraskning att när jag väl blev kär så blev jag störtförälskad. 

 

Niklas kom in i mitt liv som en kompis. Jag tyckte att han var något av det vackraste jag sett (den roligaste, den smartaste), så jag flörtade lite försiktigt (inte så försiktigt) med honom men fick ganska avslagna reaktioner på det. Så jag slutade flörta. Han började spela trummor i vårt band och vi umgicks mer och mer efter det. 

 

Men sen började den relationen utvecklas till något annat. Det gick inte riktigt att stoppa. Jag försökte ändå, sa "det är inte en bra tid för oss att bli tillsammans" och "jag är mycket problematisk privat". Niklas var den första personen som jag ens kunde tänka mig att ha ett förhållande med. Och när han frågade om vi kunde bli ihop så kunde jag inte säga nej. 

 

Tur var väll det. 

 

Jag känner mig så kär i Niklas att det är som att gå runt med känslan av att falla från en hög höjd. På morgonen när jag vaknar bredvid honom så blir jag förvånad över hur vacker han är (varje morgon). Vissa dagar börjar jag gråta för att jag tänker på att jag inte är värd honom. Det brinner konstant i mitt hjärta för att han orkar vara med mig. Och det är skitjobbigt men samtidigt det bästa i världen. Jag vill vara i hans närhet exakt hela tiden. 

 

Vår relation är definitivt inte den sundaste. Jag är alldeles för beroende av honom, det vet jag om. Vi bråkar ibland, så som alla människor gör. Men jag slutar aldrig vara kär i honom på ett sånt extremt dramatiskt sätt. Inte ens i en sekund.

 

Jag hoppas att det alltid kommer att vara så här. Trots att det gör ont. Det är den bästa smärtan i världen.  

 

 
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Frida:

skriven

Tack ås mycket :) känner igen det där, jag känner också allt väldigt intensivt.. och jag är också kär just nu ^^

Svar: Härligt ju!
Sandra

2 LIL' BABUSTYLE - Chronic pain warrior:

skriven

Åh vilket fint inlägg! Jag är också en sån där person. Jag undviker kärlek helst. Jag orkar inte bli kär. Jag trivs bra som singel. Men en dag kanske jag hittar min kärlek av någon anledning.

Svar: Singellivet är ju nice! Sen om det händer så är det väll inte mycket att göra åt!
Sandra

3 Netti Starby:

skriven

Vad roligt att få läsa om hur i träffades och ni är så gulliga tillsammans <3 Kram

Svar: Men va kul att du tyckte det!
Sandra

4 Kattis:

skriven

Men härligt ändå att du till slut blev sådär galet kär och att du fortfarande känner så intensivt för honom!☺

Svar: Ja verkligen!
Sandra

5 Sabina:

skriven

Åh jag älskar att läsa andra kärleksförklaringar!
Och jag känner igen mig med, jag och min man har varit tillsammans i 12 år snart men jag är fortfarande så kär.
Jag tycker att en arbetsdag är för länge att vara utan varandra, om jag kunde skulle jag bo i hans bröstficka.

Svar: Men åh va kul att du gillade inlägget! Det hade varit så najs om det gick att krympa sig själv ju!
Sandra

6 N a t h a l i e:

skriven

Jättefint inlägg, verkligen!! Kram

Svar: Tack! :D
Sandra

7 Julia Persson:

skriven

Så roligt att få läsa om!

Svar: :D
Sandra

8 MALIN:

skriven

Vilket underbart och fint inlägg! Kärlek är så härligt! Kram

Svar: Åh men tack! :D
Sandra

9 Frida:

skriven

Va roligt att få läsa om er, ni är så gulliga :) kram

Svar: Men va kul att du tyckte det! :D
Sandra

10 Johanna Utterberg:

skriven

Men åh vilket fint inlägg och kul att få läsa om hur ni blev tillsammans!! :) Så fint med kärlek <3

Svar: Tack, va glad jag blir! Det är fint med kärlek :D
Sandra

11 Sara Ekman:

skriven

Men så fint skrivet!! <3

Svar: Tack! <3
Sandra

12 Gabriella :

skriven

Åh så härligt!!

Svar: :D
Sandra

13 Amanda:

skriven

Låter så likt mig och min pojkvän! Jag hade heller aldrig velat gifta mig, och jag hade vart olyckligt kär i flera år. Min nuvarande pojkvän och jag var jätte bra kompisar i början, han ville att vi skulle ta det längre men jag ville inte det då, men tillslut så sakta men säkert så blev det bara något mer.. :)

Svar: Jag tror verkligen att det är bra att vara tillsammans med någon som från början var en kompis! Fint att det blev ni två ju!
Sandra

14 Martina:

skriven

Så vackert skrivet! Ni är så fina tillsammans <3

Svar: Tackar! <3
Sandra

15 Amina:

skriven

Åh vad jag känner igen mig i personligheten av att känna allting väldigt mycket. Det är väl ändå härligt. Tycker jag iaf. Och det år ju tur. Eftersom jag är så själv. Superärligt inlägg som därmed blir superhärligt. Var ett tag sen jag vaknade och grät för att Martin är så fin. Ska göra det imorgon ;) Stor kram på dig och skål för kärleken

Svar: Haha ja det är tur! Tack så mycket! Passa på och gör det tycker jag ;P
Sandra

16 Moa:

skriven

Alltså DETTA!! Var också superanti hela giftermålsgrejen hur länge som helst men så träffar man The Person™ och så bara "......okej fast det kanske inte hade varit helt fel det här med att hang out med den här människan för evigt ändå" och så blir man arg för att alla som sa "du har bara inte träffat DEN RÄTTE än" hade rätt i alla fall goddammit

Svar: Haha exakt så är det ju!
Sandra

17 Angelix:

skriven

Fint skrivet! <33

Svar: Tack :D
Sandra

18 Anonym:

skriven

Vilket fint inlägg! Kärlek är verkligen underbart och läskigt på en och samma gång <3

19 Sara, 28 år Stockholm contact@saretta.se:

skriven

Vilket fint inlägg! Kärlek är verkligen underbart och läskigt på en och samma gång <3

Svar: Tack! Ja men eller hur!?
Sandra

20 Celine:

skriven

Så himla fint! Det låter typ som en filmsaga!

Svar: Men åh tack! <3
Sandra

21 VERONICA - fashionblog:

skriven

Så otroligt vackra ord, så fin text. Kramar fina!

Svar: Tack så mycket! :D
Sandra

22 Christine's Stories :

skriven

Åh vilket fint inlägg. Vad härligt att vara kär. Förstår att han vill vara tillsammans med dig för jag tycker att du verkar vara en så skön och go tjej. Och jag känner igen det där om att vara oresonligt kär i någon. Så var det med mitt ex. Vi älskade varandra högt och lågt, både dramatiskt och passionerat. Tyvärr ville vi inte samma saker i livet och var alldeles för olika. Men ni verkar ha mycket gemensamt :) Fint!

Svar: Tack så mycket, va glad jag blir! Ibland så är det ju tyvärr dålig timing och sånt som gör att det inte går ändå!
Sandra

23 Ljuva Julia:

skriven

Det verkar ju underbart och sååååå fyllt med kärlek detta. Min och Eriks relation är inte heller sund på något sätt. Och vi har bara bråkat en enda gång, det var 2008 och vi minns det bråket ord för ord, exakt var vi befann oss och vad vi tänkte och kände. Det kan knappast vara normalt att vi inte bråkat sedan dess. Undra vad som döljer sig under ytan på Erik, en massa svärord om hans besvärliga fru säkert :P

Svar: Åh tack! Oj bara en gång?! Haha nä säkert inte, ni kanske bara är jättebra på att kommunicera innan saker når sin kokpunkt!
Sandra

24 Anita:

skriven

Men så fint du skriver!! :D

Svar: Tack så mycket! :D
Sandra

25 Linnea Aurora:

skriven

MEN FINT!

Svar: MEN TACK
Sandra

26 Anna:

skriven

Känns som det aldrig bara kan få vara lätt med kärlek. Väldigt rakt och modigt skrivet!

Svar: Nä kärlek är ju typiskt svårt! Tack så mycket!
Sandra

Kommentera här: